Ingen ska assimileras

Den felaktiga uppfattningen om att den svenska integrationspolitiken totalt har ”misslyckats” bygger på en förvrängd syn om att människor som kommer till Sverige ska ”assimileras”.

Assimilation – ingen demokrati

Sverige slutade officiellt att driva en aktiv assimilationspolitik efter 1970-talet. Det var ett naturligt steg att ta då ett demokratiskt land inte kan driva en politik som syftar till att påtvinga människor en viss kulturell identitet[1].

Assimilation är strukturell diskriminering

Assimilation handlar i grunden om en social konstruktion av en homogen kulturell gemenskap, ett ”Vi”, som alla människor i ett land förväntas efterleva för att bli accepterade. Människor som inte är en del av den kulturella gemenskapen, ett ”Dom”, är inte heller välkomna i det landet.

Integration är ömsesidig

Alla som faller utanför normens ”Vi” riskerar att ställas inför en hårdare vardag än de som faller innanför normen. En person med svensktklingande namn har 50 % större chans att få komma på en arbetsintervju än en med arabisktklingande namn[2]. Rasistiska hatbrott ökar. 2009 anmäldes ca 4700 stycken[3]. Alla i samhället måste bära ansvaret för att integrationen, inte bara vissa grupper.


[1] Dahlström, Carl: ”Nästan Välkomna”, sid. 91-94 (2004)

[2] Carlsson, M. och Rooth, D-O. (2007), ’Etnisk diskriminering på svensk arbetsmarknad’, Ekonomisk Debatt 3

[3] BRÅ Hatbrott 2010:12